Kajak i Höga Kusten

Härom dagen kom sven Åke och undertecknad på att vi inte har paddlat runt Ronön en enda gång i år.
Så kan man ju inte ha det så på söndagsmorgonen rullade vi in mot stråsundsviken med kajakerna på taket.
Solen gömde sej bakom dem grå molnflaken men det var behagliga 18 grader i luften och nästan vindstilla.

Efter en snabbkoll i bloggen kan jag konstatera att det är drygt 3 år sedan jag la bort den breda spaden och började paddla grönlandspaddel fullt ut.

Och det fantastiska är att tekniken fortfarande utvecklas. Det är kanske ingenting som någon annan ser, men små detaljer kan hela tiden förfinas och gör att helheten blir bättre och bättre.

Inte utan att jag blir lite full i skratt i bland när man läser om någon som har testat en GP och efter en kort paddling konstaterar att den inte fungerar Nu behöver man ju inte 3 år på sej för att lära sej att hantera den hjälpligt, men om man som jag hade paddlat platt och vingpaddel i en hel del år innan så tar det en stund att ställa om.

Vi sjösatte kajakerna och gled ner genom Skatasundet, passerade Högholmen och gick över mot Ronögrunden. Några vågor att tala om var det ju inte i dag, men en och annan snabbgående motorbåt rev i alla fall upp en del svall som det gick att få lite surf på.

Vi fortsatte ner efter den 3 km långa Ronön och i södra änden gick vi i land så Sven Åke fick greja lite med sitsen på Adventuren. Även på kajaksitsar är det små saker som avgör om komforten blir bra eller om ben och bak domnar bort efter bara en kort stunds paddling.

Eftersom stranden var av det stenigare slaget fick vi snabba oss iväg när en motorbåt dundrade förbi en bit ut och drog upp en mäktig våg.

Vi rundade ön och gick upp efter utsidan. Vid en finare sandstrand paddlade vi i land för en längre fika.

Smhi hade lovat sol och blå himmel, det hade förövrigt Norska YR också, som ska vara så fantastiskt enligt den samlade expertisen av semesterfirare. Trots det låg molnen envist kvar över skärgården, men det var nästan skönt. Hade nog blivit väl varmt om solen hade kommit fram med tanke på att det knappt fläktade någonting.

När vi fortsatte över mot Ronögrunden verkade det som att vi hade en ordentlig medström för så lätt brukar det inte gå. Kollade på Gps:en och såg att jag med lätthet kunde ligga på 9,5 km/h.

Lika lätt gick det under den 2 km långa överfarten in mot Högholmen och vidare upp genom Strängösundet.

Här fick vi föresten sällskap av en nyfiken gråsäl. Riktigt kul då det var den första sälen vi har sett på ett bra tag. På vintern är det betydligt vanligare att man får se dom grå snabbsimmarna även här inne i skärgården.

Vi avslutade turen genom att korsa Skatasundet och gå in mot Stråsundsviken igen. Innan jag paddlade in i viken satt jag helt still i kajaken en stund och lät dem små vågorna gunga mej. Helt otroligt vilket lugn det kan vara på havet en sådan här dag. En stillhet som nästan är bedövande.

I tankarna sökte jag mej tillbaka till den tur vi gjorde i slutet av december i fjol.

Då blev vi inblåsta på Strängöarna utan någon som helst möjlighet att ta oss i land. Havet har verkligen många ansikten.

Jag älskar varenda ett av dem.

Det var ett tag sedan jag hade någon riktig "Tjuren Ferdinand paddling" som Sven Åke brukar säga. En paddling på spegelblanka vatten där man kan glida fram och lukta på blommorna.

I dag låg dock storfjärden som en spegel när jag rullade ner mot Mörtsal med adventuren på taket.
La i kajaken och gav mej ner genom Åbordsundet i lugnt tempo. I vintras stod jag och tittade på isflaken på precis det här stället. Det märkliga var att dom åkte upp mot strömmen efter land. La fram gps:en när jag paddlade förbi och kunde konstatera att det var en bakström på nästan 1 km/h. Intressant fenomen, och bra att veta när man paddlar här. Går man 20 meter längre ut blir det medström i stället.
Adventuren är som jag har skrivit förut en av dem absolut roligaste kajakerna jag har paddlat. Kan nog tänka mej att en och annan får problem att hålla den på rätt kurs, speciellt om man har en paddel med stora blad, men faktum är att den går precis åt det håll man skickar kraften utan några egna idéer. Med andra ord är det en väldigt neutral och otroligt lätthanterlig kajak under dem flesta förhållanden. Den har ingen köl och inga slag som vattnet kan få grepp i vilket gör att den gå mjukt och fint precis dig jag vill. En så här lättmanövrerad kajak kan jag ha roligt i under alla förhållanden. Den inbjuder verkligen till att ta den slingrigaste och besvärligaste vägen.
När jag kom ner mot Vålön fick jag alla möjligheter att utnyttja manöverbarheten runt stenar och grynnor. Jag fortsatte runt ön, snabbpaddlade över farleden och gick ut mot hemsön.

Tog ett extra varv runt Snättsundsholmarna innan jag gick i land för att fika.

Vinden friskade i allt mer under dagen och när jag gick upp efter utsidan på  Åbordsön fick jag den snett bakifrån. Med facit i hand borde jag ha tagit Åbordsundet tillbaka, då hade jag fått vågorna rakt bakifrån och säkert kunnat fånga en och annan surf.

En fin paddlig blev det i alla fall med strålande sommarväder och varma vindar.

Skönt med semester

Regnet har öst ner dom senaste dagarna och när jag åkte ut mot sandslån var varenda vattendrag fyllt till brädden av smutsbrunt vatten.
Frampå dagen lättade dock molnen, vindarna var sydliga och det var nästan 20 grader i luften när jag la i kajaken och gled ut på den grå vattenytan.
För en gång skull tog jag i lite extra när jag gick neröver och gps:en visade på 5 knop trots den svaga motvinden. Fortsatte i raskt tempo ner mot Litanön och njöt av nordkappens härliga gång i vattnet. Oavsett varifrån vinden kom så gick den spikrakt dit jag ville. Ok den är ju inte fullt så lekfull som mina kortare kajaker men den har otroligt fina sjöegenskaper.

En mycket trevlig långfärdskajak, om man föredrar roderlösa kajaker är det väl bäst att tillägga. En nordkapp ska det nämligen inte vara något roder på, vill man ha det är det bättre att välja någon annan modell.

Efter att ha kämpat mej ner och rundat Trollskäret fick jag härlig medsjö när jag gick upp mot Litanön igen. Vågorna var rytmiska och fina och jag fick några riktigt härliga surfar.

När jag gick i land för att fika var det hotfulla åskmoln runt omkring mej men solen lyckades titta fram och värmde skönt i alla fall.

Det var ordentligt mycket vatten i älven och några fiskare beklagade sej över hur grumligt det var. Annars brukar laxfisket vara rätt hyggligt vid den här tiden men dom hade inte fått ett napp. Vi skulle nog behöva några dagars uppehåll för att vattnet ska klarna, men det är nog väldigt osäkert om vädergudarna står på fiskarnas och soldyrkarnas sida framöver.

Forspaddlarna borde ju vara glada i alla fall.

Avslutade som vanligt med att runda Sandslåön innan jag gick i land på det vanliga stället.

När dagsformen är så här bra är det en ren fröjd att paddla. Tekniken sitter perfekt och kroppen svarar när man drar på lite.

Hoppas jag lyckas konservera den här formen till senare i veckan då Bönhamn, Näsviken eller kanske Beghamn väntar

En av dom finaste paddelturer man kan göra i Höga kusten sträcker sej från Gullvik via Råskäret-Vågön-Klösan och ut till Trysunda.

Det är fantastiskt fin natur, härliga vågor och pittoreska små fiskelägen.

Undertecknad och Sven Åke la i kajakerna strax nedanför vindkraftverken vid 9 tiden i morse. Det blåste en svag västlig vind, molnen gick lågt och regnet hängde i luften. Enligt prognoserna skulle det dock klarna upp frampå dagen.

Vi korsade snabbt farleden och gick över mot Råskäret. Det var förvånansvärt lite båtar ute. Kanske vädret hade skrämt bort dom.

Vi gick över mot Vågön och paddlade snart in i Grisslans fiskeläge som delas av en smal kanal, precis lagom bred för att man ska kunna paddla igenom den utan besvär. Hälften av dom små röda fiskebodarna ligger på Grisselön och hälften ligger på Vågön.

Vi fortsatte ner efter utsidan på ön och jag paddlade så nära klipporna jag kunde komma, precis där dyningen studsade tillbaka och där vågorna bröt över dom flata stengrunden. Jag njöt verkligen av Adventurens otroligt lätthanterliga sjöegenskaper som gjorde att jag vågade tänja lite på gränserna och paddla ännu närmare det vita skummet.

Har aldrig haft någon kajak som varit så neutral i vattnet och som påverkats så lite av vågorna. Helt enkelt en underbar buskajak.

Efter att ha lämnat Vågön gick vi ner genom Ällösundet och vidare ut mot Trysunda.

Överfarten blev ganska stökig då dyningen kom utifrån och mötte vindvågorna som kom från andra hållet. När jag kom över gick jag in i lä bakom Rödklubben för att dricka lite vatten. Rödklubben gör verkligen skäl för namnet och den lyste som rödaste blod när solen tittade fram bakom molnen och lät sina värmande strålar falla på dom kala klipporna.

På utsidan av Trysunda fick vi lång härlig dyning och jag paddlade några extra svängar runt klippgrunden.

Vi gjorde en snabbsväng in till Fiskeläget men vi gick aldrig i land. Det låg en hel del båtar vid gästbryggan och vid dom små fiskebodarna.

Efter att ha rundat hela ön gick vi i land för en fika på dom röda klipporna.

När vi varit i land en stund sprack molnen upp, solen tittade fram och värmde underbart skönt. Nu la sej även vindarna och när vi paddlade tillbaka upp mot Munkudden var det i princip spegelblankt.

Så här ska havspaddling vara.

Regn, vind, sol och stiltje. Underbar natur, härliga kajaker och lång dyning.

Det blir inte bättre än så här

Hade Susanne från Skellefteå på besök i helgen och då hon ville prova på att paddla kajak så gav vi oss ut på älven en sväng.

Vi sjösatte Scorpion och Adventuren i Köja och gick ut och rundade Litanön.

Först var det nästan lugnt, solen sken och det var varmt och behagligt.

När vi gick i land för att fika började det dock blåsa en frisk sydlig vind och när vi rundade fyren var det rätt hyfsade vågor. Men Susanne satt hur tryggt som helst i Scorpion och paddlade på som om hon aldrig hade gjort något annat

En skön liten eftermiddagstur med trevligt sällskap är aldrig fel.