Kajak i Höga Kusten

Ja så var det dags att vända blad i almanackan igen och med en suck kan jag konstatera att tiden flyr med snabba vingslag.

Efter den lagom filosofiska inledningen slänger jag en blick på termometern och ser ett minustecken framför siffrorna. Det är väl inget annat att vänta misstänker jag.

I dag provade jag min nya torrdräkt, en Kokatat Meridian medan jag paddlade en kortare tur på älven. Visst kändes det lite ovant och kanske lite instängt från början, men så brukar det vara när man är van vid lättare klädsel.

Hur som helst var dräkten riktigt behaglig och paddla i. Visst blev jag aningen fuktig om överkroppen, men det blir jag alltid när jag går på lite.

Det känns som att den andas något bättre än min gamla Palm och den är betydligt smidigare. Men det viktigaste av allt, jag var torr och lagom varm hela vägen trots en ganska ettrig nordvästvind och 5 grader i luften.

För dagen paddlade jag Adventuren. Gick upp efter insidan på Litanön för att sedan följa vågorna ner mot Sparrhugget, runda Trollskäret och gå tillbaka upp mot Strinnefjärden igen.

Kort och gott en skön kvällstur i en härlig torrdräkt och i en lättmanövrerad kajak

Enligt väderprognosen skulle det bli sydvästlig kuling, vridande mot nordväst senare på eftermiddagen. Inga drömförhållanden med andra ord. Slutligen bestämde jag mig för att paddla från Sandslån för att ha lite alternativ om det skulle bli alltför tufft.
När jag gick neröver blåste det rätt måttliga vindar tvärs över fjärden men när jag passerade Nyhamn började det friska i alltmer.

I går kväll hade jag plockat bort ryggstödet på Anas Acutan så jag var lite spänd på att känna om sittställningen var bra. Kunde direkt konstatera att det var lättare att rotera med överkroppen och att stödet var fullt tillräckligt. Visst har Valley fått till ett bra ryggstöd och de allra flesta kommer säkert att vara jättenöjda med det men jag föredrar ändå en bakkappa, så är det bara.
När jag rundade Sparrhugget var sjön ordentligt orolig och det kändes som att jag satt mer i vattnet än ovanpå. Ner mot Trollskäret fick jag några riktigt fina surfar och njöt av kajakens fina egenskaper.
Efter att ha rundat skäret kände jag vilket tryck det var i vinden som nu kom rakt framifrån Hela älven var full av brytande vågor och långa skumränder. Paddlingen upp mot Litanön var den i särklass tuffaste jag har gjort i år. I en liten vik strax före fyren bytte jag till stormpaddeln och sedan gav jag mig upp efter utsidan på ön. När vindarna och vågorna kom ända uppifrån Bollstafjärden var det precis på gränsen till vad jag klarade av. Har märkt att när farten börjar gå ner under 4 km/h går den mesta av kraften åt till att hålla kajaken på rätt kurs. Nu tar ju Anasen ganska lite vind med sin relativt låga profil och jag lyckades kämpa mig upp efter utsidan ön. Bitvis hade jag så mycket sjö över mig att det blev svårt att andas. Trots det kände jag mig trygg och säker hela tiden. Det är ett bra betyg till en 51 cm smal kajak. En riktig ovädersbåt med andra ord.
Jag valde att inte gå i land på Litanön eftersom jag bedömde att det skulle bli rätt svårt att komma ut igen. Fortsatte upp efter älven och i höjd med Marieberg sneddade jag över mot Lilla Norge för att gå i land på läsidan av den låga sandön.
Efter 17 tuffa och blöta km var det riktigt skönt att få korka upp termosen och ta en rejäl kopp hett kaffe. Glädjande var att det inte hade kommit in en droppe vatten i sittbrunnen. Mindre glädjande var att jag hade fått en hel del vatten i byxorna. Hur fasen kan man få vatten i byxorna när jag har jacka med dubbelmidja och en undertröja innanför som suger upp det lilla som kan komma in i halsen?  Högst märkligt. Nu får det banne mig bli torrdräkt framöver.

Efter att ha fikat och fotat lite gled jag över mot Sandslån och rundade ön innan jag gick i land. Nu hade jag förövrigt paddelhandskar för första gången i år.

För att summera turen kan jag säga att den var blåsig, blöt, kall, tuff och helt helt……. Underbar

Mer sånt här.

Kom just på att det är prick 3 månader till julafton Ja tiden går så fort så man hinner nästan inte med.

I dag la jag på Anas Acutan och drog i väg direkt efter jobbet. Tog ett medursvarv runt Åbordsön i ganska stökiga förhållanden. Inte var vågorna särskilt stora men dom kom fräsande snett över Storfjärden och gjorde att jag fick slör hela vägen efter utsidan på ön. Jag rundade Kattrumpan och gick upp i sundet innanför Hästholmen. När jag kom upp i Åbordsundet hade vinden vridit och kom rätt uppifrån Mörtsal. Motvind hela vägen upp alltså.

Halvvägs upp efter ön valde jag att snedda rätt över sundet för att få lite lugnare paddling på slutet.

Det känns verkligen att hösten är här för det var ordentligt kallt i vattnet och i den isande vinden var det på håret att jag skulle ha behövt paddelhandskar.

När jag kom tillbaka till Mörtsal stod jag en stund längst ute på piren innan jag lastade kajaken.

Ett flyttfågelsträck drog fram rätt över huvudet på mej, riktningen var 180 grader. Alltså rakt söderut.

Vi ses till våren viskade jag efter dom och det är inte utan att det kändes lite vemodigt.

Men så kom det två majestätiska svanar flygande och slog sej ner på viken. Genast kändes det lite bättre för dom stannar så länge vattnet är öppet och flyger aldrig längre än dom måste. Säkert kommer jag att träffa på dom många gånger under hösten och vinterns paddlingar.

I skrivandets stund visar termometern på 2 grader och miljoner stjärnor brinner på himlen. Det blir nog frost i natt.

Som tur är har jag en ny torrdräkt som bara väntar på premiärturen.

Än dröjer det länge innan det fryser

Ja kontrasternas tid var det visst.
Förra paddlingen var det runt 10 grader i luften och friska nordvästvindar. När jag la i kajaken i morse var det så varmt att jag funderade på att ta ett dopp innan jag gav mej i väg.
När jag gled ner över älven var det helt lugnt och solen gassade från en klarblå himmel. Det var stilla och lugnt, långt i från sommarens vattenskotrar, motorbåtar och osande engångsgrillar.
Som jag har skrivit många gånger så är jag ju inte särskilt förtjust i att ha ryggstöd i mina kajaker. Nu tycker jag ändå att Valleys nyaste skapelse är så bra att jag förmodligen behåller det. Vad jag inte tyckte om var att det kunde röra sej lite i sidled. Är alldeles för pedantisk för att kunna ha det så. Det löste jag genom att klistra dit en bred remsa foam längst ner på ryggstödet. På det viset låste jag det mot sidorna på sitsen så det blev stumt. Det gjorde också att stödet kom längst nere i svanken och gav nästan samma känsla som en bakkappa.
Efter att ha gått ner och rundat trollskäret och vänt upp mot Litanön igen kunde jag konstatera att det verkade fungera. Jag satt skönt hela tiden, hade perfekt kontakt med kajaken men kunde ändå rotera fritt med överkroppen.
Tog en lång härlig fika i solen och lyssnade på vågorna som muntert plaskade mot strandstenarna. Det kom några svaga vindilar uppe från Bollstafjärden som fläktade skönt i ansiktet.
När jag satt och tittade ut över älven kom 3 knölsvanar flygande med mäktiga vingslag. Har hört att knölsvanen är den tyngsta levande varelse som kan flyga. Mäktigt var ordet.

Till slut slet jag mej från dom varma klipporna och äntrade kajaken igen. När jag gick uppöver älven kom jag in i en himla fin rytm och det kändes nästan som att det gick av sej själv. Det är härligt när paddeltekniken sitter så här bra och kroppen fungerar.

Nu har jag paddlat Anas Acutan tre gånger och under helt olika förhållanden. Utan tvekan är det en av dom bästa kajaker jag har haft och den kommer att komplettera dom andra perfekt.

En riktig härlig sensommarpaddling blev det i alla fall.

Hoppas på fler sådana här dagar

När jag la i kajaken och gled ut på älvens skummande vatten kom jag att tänka på Dan Andersson. Denne finnmarkens mästerskald som skrivit så mycket vackert har bland annat förevigat en reslig man, lika gammal som bygden och skogen.

Jag har sett honom sitta bland unga,
invid dörren på hemgjord stol.
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
till sin gnälliga, gamla fiol.

Jag kan minnas den reslige finnen
och hans blick under buskiga bryn,
när han drog sina fagraste minnen
om sin ungdom i Mattina byn.

Det var skämtsamma låtar från logen.
Det var visor han själv hade smitt.
Han var gammal som bygden och skogen
och hans hår var glesnat och vitt.

Har du lyssnat när topparna gunga
i förhöststormarnas sus,
eller hört Gunnar Vägman sjunga
som han sjöng när han fått sig ett rus.

Och ett moln kunde skymma hans panna
under stråkens darrande dans,
när han sjöng sina visor om Anna.
Om Anna som aldrig blev hans.

Ja i dag gungade verkligen topparna även om det är synd att kalla det förhöststorm. Det var i alla fall tillräckligt mycket vind för att jag skulle få möjligheten att prova Anas Acutan i lite vågor.

Har längtat efter den här nordvästvinden som är perfekt om man vill ut och leka med en surfglad kajak.

La i vid Köja och gick upp efter insidan på Litanön i ganska frisk motvind. Det känns verkligen att kajaken har låg profil för den tog nästan ingen vind alls.

Efter att ha rundat norrspetsen på ön och gått ut en bit vred jag kajaken med vinden och fick mej en riktigt rolig paddling ner mot Sparrhugget.

Otroligt vad lätthanterlig och trygg Anas Acutan känns under alla förhållanden.

Har aldrig haft någon kajak som har svarat så fint på kantning tidigare. Trots att jag paddlade runt runt med vinden från olika håll så behövde jag inte använda skäddan en enda gång. Det känns riktigt bra det här

Fortsatte ner mot Trollskäret där jag gick i land en snabbis på läsidan för att kolla om kapellet hade hållit tätt. I dag hade jag nämligen mitt minsta Snap Dragon som egentligen är köpt för Adventuren. Storlek XS. Det satt som ett trumskinn och trots översköljande sjö och en hel del blöta manövrar så var sittbrunnen kruttorr.

Efter att dragit i mej en banan rundade jag skäret och gick upp mot Litanön igen. Nu fick jag vinden och vågorna rakt framifrån och det blev en riktig kraftpaddling upp mot ön. Måste säga att jag tycker att kajaken går väldigt mjukt och fint i motsjön. Det var lätt att hålla rytmen och den stampade inte allt för mycket.

Efter att ha rundat Litanön åt andra hållet avslutade jag med lite manövreringsövningar nere på Strinnefjärden.

En härlig kvällstur i förhösten och dem svala kvällarnas tid.