Kajak i Höga Kusten

Dagens tur gick från småbåtshamnen tvärs över sundet och ut i storfjärden. Den för dagen måttliga nordvästvinden gav oss en behaglig paddling ner efter Åbordsöns utsida.

Vi paddlade upp på isen nere vid hästholmen och kunde njuta både av fikat och av solen som vid det här laget hade brutit fram bakom molnen.

Annars kunde vi konstatera att dom få minusgraderna var tillräckligt för att vattnet skulle börja frysa till och bitvis fick vi ta oss fram genom tunn nyis.

När vi styrde upp igenom Åbordsundet hade vinden avtagit helt och vi avslutade paddelåret genom att kryssa fram mellan drivisflak över ett spegelblankt vatten.

Underbart helt enkelt

Ja då var alltså årets sista paddling avslutad och det är dags att summera paddelåret 2007.

För första gången har jag kunnat paddla alla 12 månaderna. Låt vara att det var ett uppehåll från 4/2 till 23/3, men ändå

Om det sedan beror på växthuseffekten eller inte ska man väl låta vara osagt.

Ett par nya paddlare har jag lyckats locka ut på vattnet också och det är nästan det roligaste av allting. Nog kan man ana att paddelintresset ökar även här uppe i norrland, men det går långsamt. Under dom 49 turer jag har gjort i år har jag väl sett i runda slängar en handfull  andra paddlare. Hoppas det blir fler nästa år.

Ett par nya kajaker har det också blivit under året. En Skim Dex, en VKV Elite och slutligen en Prijon Catalina. Mycket trevliga kajaker allihop, fast med helt olika egenskaper. Det finns dom i min närhet som vill att mitt nyårslöfte ska lyda som följer. Inte köpa en enda ny kajak under 2008

Nu har jag ju inte avgett något sådant löfte, och kommer med stor sannolikhet aldrig att göra det heller. Men på det stora hela är jag så nöjd med dom kajaker jag har att jag nog kan ligga lite lågt på den fronten. Fast man vet förstås aldrig vad som dyker upp på marknaden under nästa år så....

Många fina turer har det blivit, mycket trevligt sällskap har jag haft. Det är en ganska bra sammanfattning av paddelåret 2007.

Nu laddar jag inför nästa år, med målet att vara ute ännu mer

Håll paddeln blöt och må vindarna vara med er, så ses vi kanske där ute.

Gott nytt år.

Dags att motionera bort julmaten tänkte jag och drog i väg till Näske brygga. Egentligen hade jag tänkt paddla från Hålviken och runt Balesudden men vindprognosen var avskräckande. Sydväst 12-kuling 17, då kändes det bättre att krypa in i lä bakom Slåtterdalsberget och Skuleskogen.

För en gång skull var jag pigg på morgonen och var framme vid Näske redan innan det ljusnade. Satt i bilen en liten stund och väntade in gryningen innan jag gled iväg över fjärden.

Ner till Tärnettholmarna var inte motvinden allt för besvärande men sedan friskade det i allt mer. När jag hade kämpat mej ner till Kälsviken kändes det som om jag hade kalvsylta i armarna. En sådan här paddling påminner lite om att göra en topptur på skidor. Först kämpar man ordentligt och sedan kommer belöningen. I det här fallet kom den i form  av 12 km härlig medsjösurf tillbaka till Näske.

Mycket till vinterpaddling var det väl inte med 5 plusgrader och helt isfria vatten, men jag klagar inte

Riktigt skönt att komma ut och röra på sej lite var det i alla fall.

Nu har det vänt. Vintersolståndet har varit och vi går mot ljusare tider igen

En hel minut lär visst dagen har längt sej om man ska tro media. Den minuten utnyttjade jag på bästa sätt genom att driva fram kajaken över kristallklara vatten.

Den sista tidens mildväder och blåst har ju i alla fall fört det positiva med sej att isarna har gått upp igen på många ställen.

Inne i småbåtshamnen låg det dock nyis av det sämsta slaget. Sådan där som varken bär eller går att forcera med kajaken. Åtminstone inte om man vill att paddeln ska överleva. Fick därför bära kajaken ut på piren och krångla ner den bland stenar och isfläckar. Sedan pressade jag mej rätt igenom ett smalt drivisbälte innan jag kom ut på fritt vatten. Det blir en väldig kontrast när man paddlar genom is och helt plötsligt kommer ut på öppet vatten. Först låter det som en större isbrytare för att helt plötsligt bli alldeles tyst. Det känns nästan som att man lättar och glider rätt ut i luften.

Den för dagen måttliga nordvästvinden gjorde paddlingen ner genom sundet väldigt behaglig. Termometern visade 3 minusgrader och solen tittade sporadiskt fram bakom molnen. 

Jag rundade södra spetsen på ön och gick upp i sundet mellan Åbord och Hästholmen, men där blev det stopp. Isen som låg här måste ha legat sedan senaste köldknäppen och jag bedömde det som lite vanskligt att dra kajaken över den. Paddlade upp på iskanten och tog mej en funderare. Bestämde mej för att runda Hästholmen och se om det var öppet vatten på utsidan. Jo då, härligt öppet vatten så långt ögat kunde nå och i stor stil gled jag ut i storfjärden

Stötte på en hel del drivis på vägen upp mot Högakustenbron, men här finns det ju vatten att manövrera på så det blev aldrig några problem.

Enligt säkra källor (Sven Åke) har isen blåst upp i Öviks skärgård också och jag är långledig i jul och mellandagarna. Det kan inte bli mycket bättre

I det första gryningsljuset färgades himlen vackert röd. Vi stod kvar en stund på stranden och njöt av färgprakten innan vi sköt ut kajakerna och gled i väg över den spegelblanka vattenytan.

Det är märkligt det här med paddling, ingen tur är den andra lik. Förra gången var det 5 plusgrader, friska vindar, översköljande vågor och surf. Den här gången var det ett par grader kallt, spegelblankt vatten och en stillhet som nästan var bedövande. Alla förhållanden har sin tjusning och när det förändras på det här viset njuter jag av varje tur.

Vi gled ut över viken och vidare ner mot Rödholmen som vi rundade i svag havsdyning. Sven Åke var för dagen iklädd sin nya Seacruiser från point och med en Aquabound Eagleray paddel i händerna. Efter lite justerande av pedalerna trivdes han utmärkt. Utan tvekan en mycket väldesignad kajak. Men det är ju inte så förvånande, Johan Wirsén brukar veta vad han gör.

När vi gick mellan Hälsingen och Högholmen fick vi syn på dagens första säl. Ett nyfiket huvud som stack upp och försvann. Efter att ha rundat Högholmen gled vi över mot Östra Strängön för en fikapaus. När jag rundade en liten udde fick jag syn på nästa säl som låg på en klipphälla och blickade sömnigt mot oss. Satt stilla i kajaken en stund medan vi tittade på varandra, sedan gled den makligt ner i vattnet och försvann. En härlig naturupplevelse.

Efter fikat rundade vi Strängön och gick upp genom sundet. När vi sedan gjorde sista överfarten in mot fastlandet kom det ytterligare en säl och simmade bakom kajakerna ett tag. Väldigt ovanligt att man ser så många i Öviks skärgård. Men det är klart, när det är lugnt och tyst och inga båtar är ute så törs dom väl komma närmare land.

Den korta vinterdagen led mot sitt slut när vi gled in i Stråsundsviken igen och fullbordade "klassikern" runt öarna. Trötta men lyckliga lastade vi kajakerna och styrde hemöver, rörande överens om att bättre än så här kan man inte ha det en söndag i december. 

Ja så var årets första decemberpaddling avklarad, vilket innebär att jag har paddlat alla årets månader under 2007. Det är faktiskt första gången jag har kunnat gjort det. Tidigare år har alltid mars månad ställt till det med isar som man måste ha avsevärt mycket större flytetyg för att forcera.

Har ju länget tjatat om att jag ville ha lite vind och vågor. I dag fick jag som jag ville (och lite till)

+5 grader i luften och14 m/s SV vind. Det gjorde paddlingen upp genom Åbordsundet till en av dom tuffare i år. Vågorna var korta, krabba och brytande. Bitvis kändes det som om jag satt mer under än över vattenytan. Belöningen fick jag när jag rundade Åbordsön södra spets och fick vågorna med mej. Inte är jag särskilt skicklig på att surfa med kajaken men med dom här vågorna i baken var det bara att styra för brinnande livet Med skräckblandad förtjusning höll jag mej kvar i surfen så länge att jag nästan höll på att åka upp på land.

Catalinan hade precis dom egenskaperna i hög sjö som jag hade hoppats på. Lite blött gick den ju givetvis i motsjö, men inte värre än vad jag hade trott. I medsjö surfade den fantastiskt bra på sin ganska plana botten. Faktiskt det roligaste jag har gjort på länge. Med brytande vågor från sidan var den också mycket enkel att hantera. Den rullade med mjukt och fint med sina rundade slag och fick jag sidsurf så gled den med hur kontrollerat som helst.

På Storfjärden kroknade jag ordentligt och kunde konstatera att näringsintaget nog hade varit lite för dåligt. Var mer än glad att jag hade vinden i ryggen.

En härlig tur med en mycket rolig kajak var det i alla fall. Nu hoppas jag att det blir Öviks skärgård och Stråsundsviken till helgen.