Kajak i Höga Kusten

Äntligen har då förkylningen släppt greppet så jag kan börja paddla igen.

I dag blev det en tur ner mot Mörtsal för att känna på Storfjärdens vågor.

När vi la i kajakerna höll dock vinden på att dö ut och dom enda vågorna vi skulle få njuta av var från förbipasserande båtar.

Det var 15 grader i luften, klarblå himmel och sol. Snacka om underbart.

Att paddelsuget var på topp gjorde ju inte saken sämre

Vi passerade sundet och gled ner efter Åbordsön och vidare ut mot Snättsundsholmarna. Där gick vi i land på ett helt nytt ställe, där vi kom i lä för den nordliga vind som fortfarande blåste här ute.

Efter att ha njutit en bra stund i solen fortsatte vi ut i Storfjärden och upp mot Högakustenbron.

I dag paddlade jag Nordkappen och njöt i fulla drag av det härligt välballanserade skrovet. Det är en väldigt speciell känsla när man verkligen har lärt känna en kajak riktigt. Jag tog ett sveptag på ena sidan för att korrigera kursen och innan kajaken ens hade reagerat tog jag i lite mer på andra sidan för att den inte skulle gira för mycket. När man kommit så långt kan man nästan känna hur kajaken tänker. Den blir som en levande varelse som man samarbetar perfekt med. En helt underbar känsla.

När vi rundade norra spetsen på Åbordsön låg Storfjärden som en spegel bakom oss.

Som Sven Åke sa "det är som att paddla på en glasruta"

Vi korsade sundet och avslutade en mycket härlig och välbehövlig paddeltur.

Vi kände verkligen att vi hade utnyttjat årets sista sommardag

(enligt almanackan) på ett väldigt bra sätt.

Nu väntar den finaste av alla årstider. Hösten

Det var ett bra tag sedan jag hade någon riktig regnpaddling. Sommaren har varit rätt regnfattig, åtminstone ute vid kusten.

I dag hade det dock öst ner större delen av dagen och jag hade ställt in mej på en rejält blöt tur på älven.

Efter att ha slutat jobbet packade jag in mej i bilen och rullade upp mot Sandslån. Precis när jag passerade över Hammarsbron slutade regnet och solen tittade fram bakom dom tunga molnen. Jaha, så klarade man sej igen. Lite tur ska man ha

Väl ute på älven kunde jag konstatera att den ganska ettriga NV vinden  drev upp små krabba vågor som jag fick från sidan hela vägen ner mot Nyhamn. Jag rundade Litanön och gick uppöver med vinden snett framifrån.

Måste erkänna att det gick ruskigt tungt i dag. Kände att jag hade ätit lite för lite och dom sista kilometrarna blev riktigt jobbiga.

Skönt i alla fall att komma ut och röra på sej lite och att få skölja av sej dammet.

Smhi hade lovat friska nordliga vindar för söndagen. Det är inte på nåt sätt någon favoritvind, men Sven Åke var ändå med på en tur från Näske brygga och ner mot Kälaviken. Vi ställde mentalt in oss på en jobbig tillbakapaddling och drog i väg vid 8 tiden på morgonen.

Väl ute på Näskefjärden var vinden snarare nordostlig och inte allt för avskräckande. Vi passerade Tärnättholmarna med god fart och fortsatte förbi Tärnättbodarna och vidare ner mot Kälaviken.

Inte hade vi varit i land många minuter innan vinden friskade i ordentligt, men nu hade den vridit mot ost vilket passade oss som handen i handsken.

Efter en långfika i solen kämpade vi oss ut ur viken med branta brytande vågor i mot oss. Färden upp mot holmarna blev en blöt historia. Hade till och med några vågor om sköljde in i halslinningen på paddeljackan.

Tur att det fortfarande är varmt i vattnet.

Vi valde att gå innanför holmarna och bära kajakerna över näset. Är det riktigt högvatten kan man paddla över, men i dag fattades det säkert en halvmeter.

Resten av färden uppför Näskefjärden blev till en lugn och behaglig paddling med ganska beskedlig sidsjö. Det kan vi tacka Skata och Fäbodberget för.

Dom läade effektivt bort dom ettrigaste vindbyarna.

Riktigt skönt att få röra om lite uppe i Öviks skärgård igen. Ytterligare en riktigt härliga paddeldag. Känns faktiskt som att man ska kunna jobba några dagar innan paddelabstinensen sätter in igen

Så var årets semester till ända och i morgon väntar arbetet igen

Sista dagen tillbringade jag och Sven Åke på storfjärdens vida vatten.

Vi paddlade ut från Mörtsal mitt på dagen, korsade Åbordsundet och gled ut på fjärden under en värmande sol och med en svag, knappt märkbar nordvästlig vind i ryggen.

Vi följde Åbordsön ner och kunde konstatera att det är sällan Storfjärden ligger så här blank mitt på dagen.

När vi rundade Kattrumpan började det dock blåsa en ganska frisk sydlig vind. Nu hade vi ingenting i mot det eftersom den skulle ge oss fin medvind tillbaka.

Vi gick i land på en liten sandstrand ute på Hemsön för en härlig fika i solen.

När vi skulle fortsätta hade vinden friskat i ännu mer och drev upp ganska hyfsade vågor på fjärden. Efter att ha rundat Snättsundsholmarna gick jag rakt ut en bra bit för att få vågorna med mej in mot Åbordsundet.

Fick några riktigt härliga surfar på väg in, och jag njöt i fulla drag

Paddlingen upp i sundet blev en ganska stökig historia och återigen förvånades vi över hur konstig sjön kan bli i dom här vattnen.

Anledningen är förmodligen dom konstiga djupförhållanden som råder här, i kombination med att det bitvis är ganska strömt. Man glömmer lätt att en av Sveriges största älvar rinner ut här. Även fast vattenföringen i Ångermanälven nog är ganska låg just för tillfället blir det ganska strömt runt Åbordsön.

Vi avslutade med att korsa sundet i höjd med fyren och återvände till den lilla småbåtshamnen.

Ytterligare en härlig tur kan läggas till handlingarna och jag kan återvända till jobbet med fulladdade batterier.

Man gör ju vad man kan för att öka kajakintresset här uppe. I dag var det premiärpaddling för min arbetskompis Ingela.

Vi tog en kvällstur på älven, mest för att hon skulle få känna lite på grejorna. Hon började paddla min skäddalösa Valley Aquanaut ner mot Nyhamn och vidare ut runt norrspetsen på Litanön. Anledningen till att hon fick ta den kajaken är att det är den stabilaste och mest förlåtande jag har. Nu blev det ju lite slalomåkning över sundet då Aquanauten är extremt lättmanövrerad, och det blev svårt att få något riktigt flyt i paddlingen.

Vid norra sandstranden gick vi i land och bytte kajaker. Då fick hon ta min Dex i stället.

Dexen passade henne mycket bättre storleksmässigt och balansen hade hon inga som helst problem med trots att Dexen bara är 51 cm bred.

Men så tränar hon ju Yoga varje dag också, så hennes balans är nog avsevärt mycket bättre än min

Nu fick hon betydligt bättre flyt i paddlingen och vi tog en tur ner runt Trollskäret också. Det hade jag egentligen inte tänkt så här första gången, men eftersom det gick så bra tyckte jag vi kunde ta en extra sväng och känna lite på vågorna.

På Trollskäret gick vi land så jag fick i mej lite koffein. Det är viktigt när man paddlar. Fast där har Ingela lite kvar att lära

Vi avslutade turen med svag medsjöpaddling upp mot Köja och bilen.

Har jag tur kanske jag rentav får med henne på fler turer, och innan man vet ordet av så är en ny kajaknörd född

Och för olyckskorparna på jobbet kan jag bara skriva att den befarade elakheten, den uteblev helt. Humöret var på topp hela turen