Kajak i Höga Kusten

Efter att ha spenderat större delen av veckan på resande fot var det riktigt skönt att få komma ut och lufta sej lite i dag.

Att det var ett helt underbart höstväder med ljumma sydliga vindar och strålande sol gjorde ju inte saken sämre.

La i Dexen uppe vid Sandslån och gled ner efter älven i frisk motvind. Paddlade med min smalare GP (Piortoq) i dag och kunde konstatera att den är helt underbar. Det är verkligen som att ha en trollstav i händerna. Minsta fel och man känner av det direkt, men kan man hantera den så går den som en smekning i genom vattnet

Passerade ett Nyhamn som hösten hade målat i gult och rött och gick ner genom sundet innanför Litanön. Rundade ön och kunde njuta av att få vågorna rakt bakifrån medan jag gick upp efter utsidan.

Gick i land på norra stranden och satt en lång stund i solen och bara njöt av dom värmande strålarna och av det heta kaffet.

När jag väl äntrade kajaken igen kändes det nästan som att det gick av sej själv upp mot Sandslån. Det hade jag väl till viss del den sydliga vinden att tacka för, men tekniken stämde också väldigt bra i dag.

Hur som helst så var dagens paddling en enda stor välbehövlig njutning. Mer sånt här. Mycket mer

I dag var det riktigt höstlikt ute. Med knappa 10 grader i luften och en ettrig nordostlig vind var det paddeljacka och handskar som gällde.

Vi la i kajakerna vid Mörtsal och rundade norrspetsen på Åbordsön. Med vinden från sidan gick vi ner efter ön och korsade farleden över mot Snättsundsholmarna där vi gick i land på en minst sagt lerig strand.

När vi satt och fikade slogs vi åter igen över hur tyst det kan vara på hösten. En enorm stillhet, som om hela naturen håller andan och väntar på det som komma skall.

Efter att ha filosoferat ett tag och löst ett och annat världsproblem så äntrade vi kajakerna och gled upp mot Åbordsundet.

Vassen börjar anta en allt gulare färgton, lönnarna blir rödare för varje dag och det blir glesare och glesare mellan sjöfåglarna.

Härligt att bo i ett land som har fyra vackra årstider. Det finns något speciellt med var och en av dom.

Måste faktiskt säga att våren och hösten är mina absoluta favoriter. Allt förändras så fort då. Det blir liksom aldrig tråkigt.

Birger Norman skrev

Blå skuggor vandrar över de ångermanländska bergen. Eller ligger kvar, beständiga.
De tunga granskogarna. De stryker in ett ofrånkomligt svårmod i själen på den som
är född här, som växer upp under de vandrande skuggorna och den dova sången.

Kanske är det därför jag tycker så mycket om hösten

Den stryker in ett ofrånkomligt svårmod i själen..

Skönt att komma ut och skotta lite vatten var det i alla fall.

Nu kommer jobbet att ta mej till Norge och Österrike i veckan, så det blir nog ingen mer paddling förrän till helgen.

Kände att jag behövde skölja av mej dammet efter en lång dag på jobbet så jag la på Dexen och åkte mot Köja.

Paddlade ut från mitt vanliga ställe och gick ner efter Litanön i frisk medvind. Rundade norra spetsen av ön och fick den ganska ettriga vinden rätt i mot mej.

Paddlade i en  flack vinkel in mot land vilket gjorde att jag hamnade en bra bit nedanför Trollskäret. Tryckte på rätt bra hela vägen och kände att jag började bli trött i axlarna. Var riktigt skönt att vända kajaken och få vinden bakifrån. Det kändes nästan som att det gick av sej själv upp mot Trollskäret och sedan vidare mot Sparrhugget.

När jag kom tillbaka till bilen stod termometern på 7 grader, asparna hade börjat gulna och lönnarna flammade vackert röda.

Nu känns det verkligen att det är höst.

Hålviken är ett fantastiskt fint ställe att paddla i från.

En bra parkering som ligger alldeles till en underbar sandstrand.

Vi var på plats vid 9 tiden på morgonen. Havet låg spegelblankt och solen värmde från en molnfri himmel.

Planen var att vi skulle följa naturreservatet ut mot Balesudden som vi tänkte runda innan vi gick över mot Järvsön.

Det är väldigt mäktigt att glida fram alldeles nedanför dom lodräta klippväggarna. Speciellt en dag som denna när vindarna vilade. Annars kan det bli riktigt elak sjö här.

Efter att ha fikat på Järvsön vände vi tillbaka och på slutet fick vi svag medsjö in mot Hålviken.

Ja bättre än så här kan det knappast bli. Kan återigen konstatera att det är en underbar årstid. En stillhet och en tystnad så massiv att den nästan gör ont i öronen. Vattnet är fortfarande ljummet och luften är hög och klar.

Nu har man stillat paddelabstinensen för några dagar och kan koncentrera sej på jobbet.

Fast jag längtar redan ut igen

Hösten är verkligen kontrasternas tid. Då tänker jag inte bara på dom vackra färgerna utan även på vädret.

Ena sekunden drar det in stormbyar och hällregn för att i nästa ögonblick klarna upp och bli vindstilla. Hela naturen verkar hålla andan och luften är hög och klar som glas.

Borta är alla skinande fartvidunder till båtar. Borta är alla badgäster med skrålande radioapparater och osande engångsgrillar.

I kväll låg älven blank som ett nypolerat salsgolv och stillheten var nästan bedövande.

Jag var helt ensam där ute, med kajaken, vattnet och några lugnt simmande sjöfåglar.

Sådana här kvällspaddlingar är en verklig lisa för själen efter en stressig arbetsdag.

Vid 18 tiden la jag i Norkappen på mitt vanliga ställe och gled ner mot Trollskäret. När jag svängde in i Lockneviken stod doften från barrskogen tung över vattnet och en spillkråka slog trumvirvlar mot en torr trädstam.

Så underbart härligt livet kan vara

Efter att ha suttit helt stilla i kajaken en stund och bara njutit drev jag upp farten och gled förbi Trollskäret. Jag fortsatte upp mot Litanön som jag rundade innan jag gick ner mot Strinneviken och bilen.

Inne i viken avslutade jag turen med lite precisionsmanövrering mellan det gamla pålverket där Köjasågen en gång låg.

En riktigt härlig kvällstur som gav mersmak.

Kanske blir det Öviks skärgård till helgen.