Kajak i Höga Kusten

Internet är bra på många sätt och vis.

Genom bloggen fick jag kontakt med Inger från Övik.

Alltid kul med nya bekantskaper. Speciellt om dom paddlar kajak

Inger visade sej vara en härlig kvinna med en stor portion gott humör. Och det var nog tur med tanke på att dagens paddling skulle visa sej bli riktigt tuff.

Vi hade stämt träff vid Näske brygga och strålade samman där vid 9 tiden på morgonen.

Nu visade det sej att hela Näskeviken var frusen så vi fick åka ut mot Stråsundsviken i stället.

Efter att ha packat kajakerna gav vi oss i väg ner genom Skatasundet med en tilltagande nordlig vind i ryggen. Vi rundade Skataudden och valde att gå upp på utsidan Röholmen i frisk motvind.

Belöningen för det slitet fick vi när vi kunde surfa ner genom Röholmsundet med god fart. Det kändes som att man bara behövde hålla upp paddeln i luften så gick det av sej själv.

Av bara farten fortsatte vi ut mot Ö.Strängön där vi gick i land för att fika.

Medan vi var i land tilltog vinden ännu mer och när vi skulle ge oss i väg var det ordentligt tryck i vindbyarna.

Vi gjorde ett tappert försök att korsa Strängösundet men var tvungen att vända tillbaka. Vintern är inte rätt årstid för att försöka flytta gränserna på. Speciellt inte när det blåser hård frånlandsvind.

Det friskade faktisk i så mycket att kajakerna började glida i väg över stranden. Min Dex började till och med rulla, trots att jag hade en hel del grejor i den.

Vi höll ett snabbt krigsråd och bestämde oss för att ta en promenad över ön medan vi väntade ut blåsvädret.

Till saken hör att Strängön är en av dom absolut underbaraste skärgårdsidyller vi någonsin har sett. Det har vi konstaterat åtskilliga gånger när vi har paddlat förbi.

Nu gjorde vi en avstickare upp till ett av husen för att se om någon var hemma.

Med tanke på det överraskande blåsvädret tänkte vi att det kunde vara intressant med en uppdaterad sjörapport.

Så kom det sej att tre vindpinade havspaddlare knackade på hos dom enda fastboende på Östra Strängön.

Dom flesta hade nog blivit lite chockade om några personer i dylik utstyrsel hade knackat på dörren

Dock inte det här underbara paret. Vi fick komma in i värmen och blev bjuden på kaffe och mackor med gravad regnbåge. Vi fick en uppdaterad sjörapport och ett mycket trevligt samtal med två människor som förmodligen har hunnit glömma mer om den här skärgården än vad jag någonsin har lärt mej.

Ett varmt tack för er gästfrihet. Det värmde verkligen.

Så småningom avtog i alla fall vinden och vid halv fyra tiden äntrade vi kajakerna för den 5 km långa paddlingen in till Stråsundsviken.

När vi styrde kajakerna över Skatasundet tätnade skymningen omkring oss och när vi paddlade in i viken var det nästan mörkt.

Så kunde då årets sista tur avslutas.

Och vi kunde konstatera att den här paddlingen glömmer vi inte i första taget.

Dels på grund av den hårda vinden, men framförallt på grund av alla trevliga människor vi har mött.

Nu laddar vi stenhårt inför nästa år

Väl mött på vattnet.

Friska sydliga vindar har fört med sej plusgrader långt upp över norrland och isläget har förändrats drastiskt.

Det utnyttjade jag och Sven Åke genom att ta en bonustur upp till Näske.

Problemet den här årstiden är att dagarna är så förtvivlat korta. Man måste upp redan vid 6 tiden på morgonen för att vara på plats i det första gryningsljuset.

Fast nu har faktiskt vintersolståndet varit och vi går mot ljusare tider igen

Vid 9 tiden i morse stod i alla fall två halvtrötta paddlare på det minst sagt hala underlaget (läs blåis) vid Näske brygga.

Det var ett par minusgrader i luften och nordvästvinden hade tagit med sej alla tunga moln. Vi la i kajakerna alldeles vid iskanten och gled i väg nerför fjärden med god fart. När vi passerade Långviksholmen gick solen upp över Ulvöarna och tröttheten var som bortblåst.

Soltimmarna under december månad är lätträknade och vi njöt i fulla drag.

Vad underbart härligt det är bara man kommer ner i kajaken och får upp värmen.

I frisk medvind passerade vi Tärnättholmarna och fortsatte ner mot Kälaviken.

För att få fika i solen gick vi i land något tidigare än normalt. Till den djupa vikens innersta sandstränder orkade nämligen inte den lysande stjärnans värmande strålar i dag.

Efter att ha njutit en bra stund i en solig slänt äntrade vi kajakerna och gav oss i väg uppöver igen.

Nu hade vi solen i ryggen och vinden i ansiktet. Hade gärna haft det tvärtom, men det kan man ju inte få åt båda hållen så...

Efter en ganska kämpig paddling (kanske mest beroende på dålig form) kom vi tillbaks till småbåtshamnen i Näske, trötta men lyckliga.

På slutet skar kajaken genom slims av nyis och det är nog ytterst tveksamt om det går att paddla härifrån något mer innan våren.

Som tur är brukar Stråsundsviken hålla sej öppen längre.

En härlig dag blev det i alla fall. Vi kom när det ljusnade och vi for när det mörknade.

Precis som det ska vara med andra ord.

Tyvärr har lågkonjunktur och finanskris gjort att det mest bara har 
varit jobb på sista tiden.
När kung Bore dessutom valde att drämma till med storsläggan redan i början av november har paddelfrekvensen blivit löjligt låg.
Därför var det så mycket härligare att skåda ut över 
stråsundsvikens jungfruliga vatten denna grå men vackra 
decembermorgon.
Det var ett par minusgrader i luften och en svag nordvästlig vind.

Det kändes lite ringrostigt och trögt när vi gled i väg, men när vi svängde ner i Skatasundet släppte det mer och mer och den sköna paddellunken började infinna sej.

Vi gick ner mot Röholmen i svag medsjö och strax norr om holmen såg vi ett nyfiket huvud sticka upp. Det var länge sedan vi såg någon säl, så det var riktigt roligt.

Efter att ha rundat ön sneddade vi över mot Hälsingen och vidare ut mot Högholmen. Nu var det bara horisonten som begränsade skönheten och vi njöt i fulla drag.

På Ö Strängön gick vi i land för en välbehövlig fika. Det känns verkligen att kroppen förbränner mer energi på vintern och det heta kaffet gick rätt ut i blodet. Härligt

Medan vi var på land kunde vi känna hur temperaturen föll allt mer och kajak, paddlar och kapell blev överdragna med ett tjockt islager. Sven Åkes roder krånglade som vanligt när det blir kallt och min skädda frös fast i skäddaboxen. Först trodde jag att reglaget hade fastnat men så var det inte. Det tog faktiskt 2 km innan skäddan hade tinat upp så jag kunde röra den igen. Nu var ju det ett ganska litet problem i den välbalanserade Dexen, men det visar ändå på hur kärvt allting blir på vintern.

Vi passerade över sundet in mot Stråsundsviken och avslutande en oerhört skön och välbehövlig vinterpaddling.

Hoppas bara vi hinner ut fler gånger innan locket läggs på och vattnet fryser.

I skrivande stund är det - 15 grader och ett magnifikt norrsken flammar över dom snötyngda trädtopparna.

Det är så vackert att det nästan gör ont i ögonen.

När jag gick och la mej i går kväll stod termometern på -10 grader, det knäppte i träden och rådimman från sjön kom glidande genom skogen som ett spöklikt väsen.

Bäst att packa ner den tjocka Tierrajackan och värmebyxorna inför morgondagens paddling tänkte jag, innan jag kröp ner under det varma täcket.

Söndagsmorgonen var gnistrande vacker med ett par minusgrader i luften. Träden var vackert färgade i silver, luften var hög och klar och några korpar hade flyguppvisning över skogen.

Vände Subarun söderöver och styrde upp mot berget där Sven Åke väntade. Vi lastade på pointen och gav oss iväg mot Mörtsal.

Både Sven Åke och jag hade nya grönlandspaddlar i dag. Själv är jag ju helfrälst sedan länge och Sven Åke har väl till slut fallit för mitt eviga missionerande (läs tjat) och bestämt sej för att ge den en chans.

Paddlarna är inhandlade på Horisont kajak. Tack Carin för en utmärkt service. Det är värdefullt med sådana företag när man bor här uppe i obygden

Martin Nissen tillverkar numer sina paddlar med hårdträ även i spetsen vilket jag tycker är en klar förbättring mot tidigare. Det är ju där det största slitaget blir.

Sven Åke paddlade med en Piniartorsuaq medan jag hade en ny Piortoq.

Den förstnämnda är lite bredare, men båda är fantastiskt fina paddlar.

Vi gav oss ut i Åbordsundet och mötte snart en ettrig motvind. Det var dock helt enligt planerna. Smhi hade lovat frisk Sv vind fram på dagen och det verkade ju stämma.

Kämpade oss ner genom sundet, korsade farleden och rundade Snättsundsholmarna innan vi landade på Hemsön för fika.

Medan vi försökte få fart på min Kelly Kettle upptäckte vi något konstigt ute i vattnet. Minsann var det inte ett rådjur som kom simmande från en av holmarna med sikte på Hemsön. Förra gången vi paddlade här ute såg vi en simmande älg och nu ett rådjur Det var värst vad dom verkar tycka om att bada. Men det är klart, har man ingen kajak så.....

Efter fikat gav vi oss ut på Storfjärden och följde utsidan på Åbordsön upp mot Högakustenbron. Nu hade vinden vänt och vi fick en minst lika ettrig nordlig vind i mot oss. Det var inte enligt planerna.

Nåväl, det var bara att gnugga på och njuta av kajakernas fina gång i sjön.

Trötta men lyckliga kom vi tillbaka till Mörtsal samtidigt som den korta novemberdagen började lida mot sitt slut.

Konturerna av Åbordsön suddades ut alltmer medan skymningen sakta föll över landskapet.

Riktigt skönt med en heldag på havet.

Längtar redan ut igen.

Smhi sätter 80 % av alla väderprognoser. Ja det påstår dom själv i alla fall.

I dag kunde jag med en viss tillfredställelse konstatera att dom där resterande 20 % slog in.

Styv kuling och ösregn hade dom lovat. Hur det blev? Ja det framgår nog rätt tydligt av bilderna

Plockade fram Aquanauten ur kajakförrådet för att möta monstervågorna och nederbörden.

Väl framme i Köja såg jag att vattenståndet i älven var högre än på mycket länge. Där jag i normala fall brukar stå och ballansera på en hal stock när jag ska ner i kajaken var det nu bara att kliva i direkt i från land och glida i väg.

Nu är det i princip samma förhållanden på nedre delen av Ångermanälven som ute i havet, så det höga vattenståndet har vi nog den långvariga sydvästvinden att tacka för.

Gick ner och rundade Trollskäret och Litanön medan höstsolen värmde upp luften till tvåsiffrigt.

En fantastiskt härlig och avkopplande paddling med mycket manövrering runt pålverk och stenar.

Fler sådana här dagar tack