Kajak i Höga Kusten

Oktober 2009.

Oktober 2009.

Oktober 2009.

Oktober 2009.

När jag klev upp i morse var det 6 grader kallt ute och både träd och buskar var vackert draperade i vitt. När jag körde ner efter älven kom stora dimmsjok drivande och bitvis var sikten riktigt dålig. Solen kämpade dock för att bryta igenom och jag kunde skymta den som en stor blekgul boll bakom allt det vita.

Efter att ha hämtat upp Sven Åke drog vi ner mot Mörtsal där vi la i på det vanliga stället. Dimmorna började redan lätta och temperaturen steg snabbt medan vi gav oss i väg ner genom sundet. Vi passerade den gamla piren som skarvarna har ockuperat och skrämde upp ett tiotal fåglar. Det var betydligt fler där tidigare i år. Vi gick ner och rundade Vålön, korsade farleden och tog sikte på Hemsön. Här passade jag på att byta från min lite bredare Piniartorsuaq till den betydligt smalare Piortoqen. Helt plötsligt fick jag ett bättre flyt i paddlingen, tog mig fram tystare och med mindre ansträngning. Utan tvekan föredrar jag den lite smalare paddeln, men det har jag ju konstaterat många gånger förut också.

Vi följde Hemsöns strand ner mot Snättsundet där vi landade på en fin sandstrand. Efter att i sedvanlig ordning ha löst dom flesta världsproblemen och storkonflikterna tillsammans packade vi ner kaffetermosarna och fortsatte ut i Storfjärden. Nu var det nästan vindstilla och solen värmde skönt i ansiktet medan vi gick upp efter utsidan på Åbordsön.

En bit ovanför Havstoudden paddlade vi rätt in i en ordentlig motström. Fick kämpa rätt hårt för att hålla 6,5 km/h. När vi rundade norra spetsen av ön fick vi strömmen med oss en bit och gps:en visade på 9 km/h även fast jag tog i betydligt mindre. Ibland glömmer jag att det faktiskt är här den mäktiga Ångermanälven möter havet och nu är det dessutom högt vattenstånd.

Avslutade turen med att korsa sundet och glida in i den lilla småbåtshamnen igen.

Så kan vi lägga ännu en härlig höstpaddling till handlingarna och återvända till jobbet med fulladdade batterier