Oktober 2009.
Oktober 2009.
När jag la i kajaken och gled ut på fjärden såg jag att vattenståndet hade sjunkit med nästan en halvmeter sedan sist. Paddlade Nordkappen i dag och hade tänkt ta i lite extra för att få lite motion. Men när jag kom ut på älven var det så bedövande vackert att jag inte kunde låta bli att stanna och fota både här och där. Med andra ord blev medelfarten lika låg som vanligt. Men handen på hjärtat, vad spelar det för roll egentligen?
När jag passerade Sparrhugget låg älven som en spegel och efter stränderna lyste lövträden i gult och rött. Det är lätt att bli hemmablind och missa allt det vackra runt omkring en, men i dag njöt jag i fulla drag.
Jag gick ner och paddlade ända in i Lockneviken innan jag vände och gick uppöver igen.
Så här fina turer kan man nästan bara få på hösten.
När jag lastade på kajaken stod termometern på 1 grad och solen var på väg ner. Några sjöfåglar landade på viken och en korp hade flyguppvisning över älven.
Underbart med andra ord
|